Man brukar älska fredagar över allt annat. Nu är arbetsveckan slut och man kan få gå in i sitt gryt och bara slappna av. Helgen räddar utbrändhet och förnöjer livet, man slipper ju jobba! Imorgon jobbar jag min kanske tioende lördag för i år, känns det som i alla fall, men den är frivillig. Stora resmål väntar och en biljett är svårt att betala i kärlek nu när det är lågkonjuktur. Vi styr mot nya vidder och förväntar oss att fastna i allt vimmel och kanske slo oss till ro. Inte för alltid men tillräckligt länge för att för hela livet etsa in upplevelserna på näthinnan.
Gott nytt år, åttio, avslut och planerade events
Jag är en upptagen man, inte upptagen för att jag gör saker utan för att jag hellre skjuter saker åt sidan än att göra dom. Jag är lat.
Vi firade nyår med pompa och ståt, det var en galen kväll och jag fick min nyårskyss, lite halvt i alla fall. Roligt folk och farliga lekar, ett sms som fick mig ur balans och ett tolvslag med kärlek runt i kring. Ett nytt år, vad spelar det för jävla roll? Jag vet inte, men efter regn kommer solsken.
Jag fick avslut och svar på mina frågor, jag vet varför saker är som dom är och jag är nöjd med svaren, jag grubblar inte längre. Jag är fri. Fri från allt vad sömnlösa heter och jag är ingen fånge under någon längre. Still going strong och jag går inte längre snett som sextonåring under ett fylletest. Living the dream, säger Björn. Party while you can, svarar jag. Jag vaknar upp utan klumpar i halsen och dalar ut mot världen. Petar på en tidigare kantad kolbit som blivit till diamant, knuffar till ett raggligt förhållande som aldrig kommer att hålla, smyger ner i källaren och träffas i smyg. Vi har fina dagar bakom oss, men dom följer inte med, dom får vara kvar. Bakom men inte bortglömda. Vi blickar framåt mot ljuset och spottar på svärtan. Jag dansar tango längs en alé i stadens snöupplysta väder. Ramlandes runt ett cykelställ bara för att trilla och göra snöänglar. Ã…rets första snöänglar. Utskälld av kollegor förklarar jag mig ur det mesta, men jag var ärlig i allt jag sa. Jag saknar livet sen innan men jag vill inte tillbaka. Osäkra broar som bör brännas innan någon faller igenom. Klara skyar och böljande hav, en eka som vackert trippar fram utan några besvär. Fuck it, jag ler när vaknar. Fylleringer till nattvandrarna och skrattar i takt med publiken. Dansar mig igenom dansgolvet. Kysser mjuka läppar på bron. Lovar saker jag vill hålla. Slutar ljuga. Naffsar i nacken. Skallar min dörr och faller raklång i hallen. Spenderar tid med vänner och en hund. Vinner varenda jävla tävling.
Jag trillar tillbaka in i världen många avskyr medans andra älskar. Jag når toppen och får vara med i slutet. Har medgång och motgång. Blir belönad.
Bokar en avfärd mot andra platser. Först via snö och senare via öken. Mellanlandar i diverse tält. Gah, jag älskar allt.
Vinterkärlek mot sommarflört
Det är något med vintern som gör att folk söker närhet. Jag vet inte om det är mörkret eller om det är kylan som gör det, men något, något litet väcker den där känslan på vintern som bara skriker “krama mig!” hos folk. Jag vill också gå den vägen men kvinnorna jag träffar på vintern har en gemensam nämnare; dom tröttnar när det blir varmt ute igen. Solen smeker runt kinderna och det är inte kul längre. Ingen trygghet behövs. Man vill “leva livet utan band”.
Det är kallt ute. Elementet går på för fullt men jag fryser om fötterna ändå, jag har svårt att sova på grund av ett konstigt dygn. Jag ska upp imorgon till en arbetsplats som lyser med frånvaro från julledig personal. Vi blir nog inte så många som ska jobba dessa dagar. Jag hatar att sova ensam. Jag förvirrar mig själv varenda utekväll. Jag fryser om fötterna.
Om kvinnor och vänner
Jag har börjat skriva en bok. Ta på mig.
Konsten att acceptera hur svag man är
Igår bröt jag mot alla mina principer och fy fan, det känns varmt i hela kroppen och en sten föll från mitt bröst. Att träffa dig var något jag drog mig för, jag ville inte att allt skulle svalla till och jag skulle bryta ihop för att bara göra bort mig. Du log mot mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Du berättade om ditt liv och man såg hur lycklig du är. Det bara gnistrade om dig och jag ville egentligen be dig att stanna, men jag hatar att vara den där patetiska killen som sliter och drar i kvinnorna. Jag vet, vi är alla sånna ibland, men igår nej. Jag skämdes när jag pratade med dig, allt jag sagt och gjort som jag tror sårat dig. Jag ångrar mig och jag önskar att jag kunde göra det ogjort. Antagligen är detta avslut eller början igen men jag vågar inte hoppas på det senare, det känns rätt jävla bra ändå. Jag sitter i mitt ungkarlsrum och tänker tillbaka på hur det var. Jag ler och det känns bra. Ett berg av disk väntar från gårdagen, men det spelar ingen roll.
Kärleksbrev, bilder och andra minnen som river
Jag läser igenom kärleksbrev, bläddrar genom bilder och tar mig armbandet som var en alla hjärtans dag-present. Jag lider för jag vill minnas, vara kvar, vågar inte släppa greppet. Jag är svag och kan inte göra något åt det. Jag viker mig för längtan men försöker se start ut för omgivningen. Jag tappar greppet om verkligheten och vet inte vad jag ska göra. Allt tär på mig och jag kan inte fokusera, jag vet ingenting. Jag drömmer att jag faller men jag vaknar inte.
Vart tog du vägen?
Jag läste din blogg lika ofta som du läste min. Nu är den borta och jag möts av en sida som säger att bloggen inte finns. Det var inte för att jag är en patetisk tonåring jag läste utan för att det var bra läsning. Sådär så att man drog på smilbanden men ändå fattade allvaret i det hela. Vart tog du vägen?
Det där med att inte hänga med
Jag förstår inte riktigt vad du vill. Jag målar upp olika scenarion för mig själv i huvudet men jag kan aldrig veta säkert. Jag går i en lång tunnel utan belysning och jag har inga batterier till min ficklampa. Jag försöker lysa upp med skenet från min mobiltelefon men jag ser fortfarande inte mer än konturer.
Det ryser längs ryggraden av osäkerhet och jag söker mig ut men tvekar för jag vill vara kvar hos dig. Det lugn du skapar hos mig lockar mer än att fly från mörkret och för nu sitter jag här och väntar på att någon ska tända ett ljus för mig, tragiskt, men sant.
Osäkert osäker
Jag vill vara med dig och hålla om dig. När du skrattar och när du gråter. När du är trött och är pigg. Det ryser i mig när du kysser mig och jag svävar på moln när du håller mig nära dig. Det gör ont i mig att se dig må dåligt och det gör ont att jag inte får hjälpa dig. Jag finns här för dig; så länge du vill.
I en egen grop
Jag gjorde bort mig och jag fattade inte det. Man ser det så lätt när andra gör det men man går på samma nit själv, begår samma misstag som man lackat på henne för. Men man ser inte det. Det är inget grovt men det är ändå något jag reagerade på, för att sedan göra det själv. Man tänker inte långt ibland och det tär inombords. Jag tycker om dig.